Jiggen

Jag har alltid tyckt att papper varit en väldigt onödig form utav medium . Är det bara jag? Dagens ungdom växer upp för att kunna arbeta på en enskild arbetsstation, den inte helt dumma datorn.
Vi lär oss att all form utav information på papper är skräp.

Det första jag tänker på när jag hör ordet papper är den enormt jobbiga reklamen som ramlar ner i brevlådan 365 dagar om året. Då snackar vi inte om ett fåtal tallar som offrat livet för att jag ska behöva springa mellan hemmet och pappersinsamlingen några fåtalet gånger extra varje år. Vad säger jag? Jag tömmer ju den där j*kla pappersinsamlingen minst en gång i veckan.  
De här problemen uppstår aldrig på den fantastiska dumburken, där kan du slänga all skit med hjälp av en knapp och sedan står datorn för tömningen så fort du trycker på knappen ”Töm papperskorgen”. Enkelt?  Ja, busenkelt.

Men ja, även fast det finns en hel del dåliga sidor hos pappret, kan jag inte sluta tycka om detta under till produkt. Det ultimata tidsfördrivet på en mindre rolig föreläsningen är ett tomt ark som snart förvandlats till ett smärre konstverk. En vacker dag hoppas jag på ställa ut mina konstverk. ”Johan Janssons anteckningsblock viker ut sig”.

Så hur kom jag på denna hatkärlek till papper? Det var under dagens grupparbete i projektledning som denna uppenbarelse kom som en skänk från ovan. När vi väl kom till punkten att dela in arbetet i arbetspaket blev allt genast mycket lättare om alla arbetspaket hade en varsin liten pappersbit som vi kunde flytta runt.

Nog för att det ser ut som ett bombnedslag, men det är helt klart en fördel att dela upp arbeten i post-it lappar.

Många människor känner en hatkärlek till någon form utav förtäring, till exempel choklad, snabbmat, ja.. You name it. Men inte jag mina vänner, för mig är all förtäring av mat ren kärlek. Hatkärlek för mig är papper.

//Johan