Jiggen

Nej, ni har inte kommit till ett inlägg av den snuskigare varianten. Utan det här inlägget tänker jag tillägna alla män där ute. Det är något med oss män som gör att vi måste låta så mycket som möjligt när vi är i närheten av andra män. Speciellt när det gäller saker där vi kan hävda oss.

De senaste besöken på gymmet har inneburit en ny upptäckt hos mig. Jag har alltid vetat att män skriker ner från tårna när de gymmar, det kan till och med tjejer göra.

Men till min stora förvåning vid ett besök för några veckor sedan upptäckte jag att vi män måste pusta och stöna även när vi byter om. Jag om min gode vapendragare Jocke stod i omklädningsrummet och bytte om efter ett långt och svettigt gympass. När två unga killar gör entré, som den svenska regeln säger sprider de ut sig med åtminstone 8 meter till närmsta granne. Personerna i fråga hade inte börjat träna och borde vara riktigt pigga.

Men som jag sa i inledningen, vi är ju inte män om vi inte låter och hävdar oss, det ligger i vår natur. (Det är ungefär lika självklart som att kattungar är söta.) Till min stora förvåning pustar killarna vid minsta rörelse. Jag överdriver inte, den ena personen skulle ta av sig skorna och det följdes av ett långt honkande, stönade och pustande.

Jag tog upp detta med Jocke och vi kom fram till att vi gör precis samma sak. Vi pustar vid minsta lilla rörelse i gymmet, det är som ett ånglok skulle vara på frammarsch. Sen när blev jag en person som måste hävda mig genom att låta så hård som möjligt när jag tar av mig en t-shirt? Helt ärligt, det ska ju inte låta som att jag lyfter en säck potatis bara för att jag tar av mig ett stycke tyg.

Även i andra sammanhang har vi killar en förmåga att låta och hävda oss. . Jag känner en grupp men killar som gillar att spela spel. Låt oss säga att gruppen kallar sig Jonas spel och SPA, dels för att det låter så vackert och dels för att det gör det hela allt mer manligt.

Den här gruppen med killar brukade samlas och göra som alla andra manliga män gör när de spelade spel. Sitta stilla och fokusera på sitt eget spelande med de tillhörande påhoppen för att nedvärdera sin motståndare. Ni vet alla hur det låter...

En vacker dag utökade gruppen sina medlemmar, denna gången kom det tjejer med i spelandet. Spelandet gick allt mer från den tystare versionen till den lite mer livliga varianten, ni vet lite som honk, stön och pust.

Lägg där även till att brottning mellan killarna, en väldigt livlig sådan kunde uppstå. Helt plötsligt hade de snälla trevliga pojkarna slutat vara snälla, söta och nördiga. Helt plötsligt uppstod det ett kall, och det kallet var att hävda sig mot de andra killarna. Vi kan kalla det ”De nördiga killarnas dans”, ni vet ungefär som påfåglar gör när de ska hävda sig.

Vart vill jag nu komma med detta? Ja, inte vet jag. Jag ville nog bara upplysa er medmänniskor som gått miste om detta vackra fenomen. Eller rädda er killar från att göra bort er nästa gång ni spelar spel med tjejer. Ibland är inte ”De nördiga killarnas dans” det hetaste på moder jord.

//Johan