2 månader har gått...

Oj, just ja.. Jag har ju en blogg som jag tänkt uppdatera, men det glömdes ju bort. Som vanligt. Man ska nog inte förvänta sig att jag blir allt för seriös med mitt bloggande.

Nå väl. Det har gått lite mer än 2 månader sen jag skrev sist och jag har gjort stora framsteg med rehabiliteringen.  Jag kan idag gå utan att känna besvär av att halta eller ha en ihållande smärta i mitt knä. Men jag ska inte ta ut segern i förskott. Jag har fortfarande en lång väg gå, men som det ser ut i dagsläget kan jag leva ett någorlunda normalt liv utan att känna att jag är begränsad pga av min skada. Det känns som sagt mycket bättre, men det finns fortfarande saker som gör mig mer eller mindre orolig.

1. Jag kan fortfarande inte sträcka på mitt ben fullt ut
2. Vid försök att sträcka på benet känner jag en smärta i knäveck och på framsida knä bakom knäskålen.
3. Känner obehag vid promenad nedför trappor eller i backar. Uppför går bättre
4. Kan hända att knäet "Ger av" alltså det känns som knäet skall vika sig i sidled vid vissa rörelser
5. Obehagliga smällar/knaster i knäet vid vissa lägen
6. Stort obehag vid kraftig kyla, knäet stelnar och det blir jobbigare att gå. Detta har hängt kvar sedan första skadan i lumpen. Skall tilläggas att det är värre nu.

Det kanske låter på mig som att det är jättedåligt än. Men det är mycket stor skillnad sedan jag skrev sist. Kan lista saker som är positiva.

1. Jag har lagt på 1-2 cm muskulatur på mitt högra lår. Jag börjar sakta men säkert komma ikapp mitt friska ben
2. Jag kan cykla i 30min utan att knäet låser sig eller känner större obehag. Ökar intensiteten varje vecka.
3. Ökar mitt rörelseomfång i knäböj varje vecka och även viktmotstånd.
4. Mitt knä vobblar/skakar mindre vid övningar

Listorna kan göras långa med olika punkter, men jag är mycket stolt över de framsteg jag gjort hittills och jag kommer fortsätta jobba hårt för att komma tillbaka.
Under senaste veckan kollade jag på första innebandymatchen sedan skadan och jag kände ett enormt sug. Inte bara för innebandy utan även andra sporter som jag har förbud på. Jag klassas som idrottsinvalid gällande sporter med vridmoment och ärligt kommer jag inte klara av det livet ut. Jag känner ett enormt sug efter att få leka med kompisarna. T.ex kunna åka och spela tennis/badminton/squash vid racketcentret.

Om några veckor är det i alla fall dags för mig att åka till läkaren igen och ta ett beslut. Som det ser ut i dagsläget kommer jag förslå operation. Även fast det är något jag är mer eller mindre rädd för att göra, så vet jag att det kommer vara bra för mig. För var dag som går accepterar jag operation allt mer. Dock måste jag även förbereda mig på ett års hård rehabilitering innan jag kan köra för fullt igen.
Men måste även höra vad läkare och sjukgymnast anser efter mina framsteg just nu. Det kanske finns andra lösningar.

Ni får ha det bäst så länge, för det tänker i alla fall jag ha!

//Johan

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0